"Tycker att lärare är värda en högre lön"

Ja nu är det jag igen.. :)

Har varit på fackkurs, har haft spännande diskussion med en vän till mig, Rickard Sallermo och nu även (såklart) landat i en ny faceboook-grupp som "tycker att lärare är värda en högre lön".

Precis som jag, har Rickard pluggat på Lärarhögskolan (det var så vi möttes - via studentkåren). Till och från har vi hållt kontakten och diskuterat livets alla ting och skeden. Nu senast angående om just lärarnas löner.

Jag vet någonstans att Rickard håller med mig, men eftersom han vet att jag älskar att diskutera och lätt blir uppjagad i diskussioner som jag har något att tycka till om, trycker han gärna på den där knappen som får mig att dra igång. Att prata om situationer utifrån förskola, skola och äldreomsorg kan få mig att både lyssna och ivrigt prata i evigheter.

Den knapp Rickard idag tryckte på handlade om att människor inte ser framtiden (barnen är vår framtid) utan vill ha något att jämföra med ur deras vardagliga liv och dess situationer. Varför skulle människor vilja satsa sina pengar på något som högre lärarlöner?

Ivrig som jag är började jag ju genast prata om att barnen är vår framtid *jadajadajada*, men började i stället sedan grotta in mig i godsakerna.

Jag anser att allt handlar om att få en högre status på läraryrket (förkollärare, fritidspedagoger, lärare i skolan). Hur kan man annars anse att skolan i sig är viktig om resultaten inte blir goda och kvalitetsfulla?!

Om vi skulle satsa på att höja lärarlönerna (så att utbildade faktiskt tjänar lite extra på att vara utbildad efter att ha betalat av sina studieskulder varje månad), så skulle nog fler välja läraryrket. Skulle stat och kommun satsa på bättre arbetsvillkor för både barnen och lärare så har vi kommit på en mycket bra väg!

Jag blir besviken på hur mitt arbete som förskollärare bedöms. Mitt arbete ÄR viktigt!

Ändå får jag ut samma lön efter skatt och inbetalningar till CSN, som en barnskötare eller helt outbildad lärarvikarie.

Jag skulle inte vilja ha mina blivande barn i en förskola eller skola där man stoppat in en "lärare" utan behörighet (ex. en varslad anställd från en fabrik) bara för att det inte finns tillräckligt med utbildade. Jag vill inte jobba med en okunnig vikarie som aldrig tidigare varit i barngrupp bara för att det inte finns tillräckligt med utbildade förskollärare/lärare. Ändå ser verkligheten ut så.

Som förskollärare kan allt jag gör i mitt yrke påverka var och enskild individ till deras val inför framtiden, både barn och föräldrar. Jag jobbar och är med barnen mer än vad föräldrarna är under barnens vakna tid.

Om jag pressar en pensel i barnets hand fast han eller hon vägrar, kan jag skapa en situation som gör att barnet aldrig vill röra en penna mer i sitt liv - dramatiskt, men så är det.

Om jag uppmuntrar ett barn som gör något bra, lyckas med något för första gången eller som utvecklar något gott, kan uppmuntran ge positiva reaktioner som gör att barnets självkänsla stärks och som även kan lyfta barnet i andra situationer.

Om jag (hån)skrattar åt ett barn som gör eller säger något, så kan jag sätta barnet i en situation som kan ge totalt negativa konsekvenser. - Att förstå att jag som lärare främjar eller hämmar barnets lärande och kunnande vid varje minut av vår tid tillsammans, är det nog inte många som funderar över, men chansen är troligtvis större att jag tänker på det om jag är utbildad och läst pedagogik. Är inte sådant värt att betala för?

Fler barn till kollo!!

Facebookanhängare som jag är, hamnar jag lätt i nya "grupper" som vill på ett eller annat sätt protestera mot saker vi tycker mindre bra om eller även trycka för något vi anser vara bra. En grupp jag är medlem i är "Skicka fler barn till kollo".

Kollo har funnits i över hundra år i Sverige. Förr fokuserades det framförallt på barn från storstaden som behövde komma ut på landsbygden och få uppleva den friska luften, naturen och träffa nya vänner.. Verksamheten gick då under begreppet barnkolonier. Trots att det gått över hundra år sedan koloniverksamheten började är syftet i stort sett det samma. Att ge storstadsbarn en naturupplevelse och möjlighet att knyta nya vänskapsband i en trivsam, trygg och avstressad miljö.

När jag var 7 år åkte jag för första gången på kollo. Jag åkte till Ivarsudde, ett kollo på Vätö en bit utanför Norrtälje. Det som var extra spännande för mig var att jag skulle få åka till samma ställe som min morfar en gång var på som barn. Han hade berättat historier om hur det var när han var barn, att han bland annat var med och byggde ett av timmerhusen som finns i området. Nu var det min tur att åka dit och skaffa egna minnen. Jag var totalt på kollo i säkert 5-6 år som barn, 1 år som "mikroledare" och ett år som miniledare. Mina minnen från kollo har tyvärr tynat bort en del, men vissa saker, händelser och personer kommer jag aldrig att glömma!

På kollo fick jag en möjlighet att växa som individ, jag fick prova saker jag aldrig skulle fått chansen till annars. Jag fick komma till en miljö som än idag är en idyll i min värld. Med kompetent personal, nya vänner och gamla historier skapas det en speciell gruppkänsla som ofta får alla att längta till "nästa sommar" redan när man klivit av bussen och är hemma igen. Under en kolloperiod, som kan variera allt mellan ett par dagar till ett par veckor, får varje barn uppleva minnen för livet. Mina minnen bestod av badrace i kallt vatten varvat med skön vedeldad bastu, hajker till öar med övernattning i tält eller under bar himmel och med detta den klassiska hajkbananen eller pinnbrödet. Minns även spöknätterna, turerna till Vraket och Länsman och disco ute under månskenet och också stunderna på "Dödens bänk", historierna om Ivar Kempe, alla dessa roliga lekar, storstädningarna samt lördagens specialare - godisköpet. En kollokänsla är svår att beskriva, den måste upplevas!

I facebookgruppen jag tidigare nämnde, diskuteras det om att det åter igen är färre sökande till kollo, vilket skär ett litet sår i mitt hjärta. Kan tycka att det är dyrt att skicka barn på kollo, men med erfaranheten av att veta vad barnen får ut av sin tid, tycker jag det är värt varenda krona!! Jag själv skulle önska att alla barn fick uppleva åtminstone en kort period på kollo.

Fler barn till kollo!

Alla hjärtans dag

Nåväl att Alla hjärtans dag må vara kommersiellt jippo, men hurra för det! Vi behöver alla dagar vi kan få för att ta oss tiden att stanna upp och tänka på dom vi tycker om och älskar. Inte alla, men jag och många andra satsar denna dag lite extra för att få ett mysigt avbrott i vardagens slentrian. Visst kan man göra sådana avbrott ändå, men det blir något speciellt ändå när det är en dag då många andra gör likadant. En Kärleksdag.. Härligt härligt! Varför inte klämma in fler under året?!

I går hade jag beställt blommogram till Micke, då jag inte kunnat gå ut. Men när jag nu även fick behålla maten ville jag passa på att äta något gott till kvällen och då vi åker till Grekland i sommar, ville jag äta något grekiskt för att längta lite mer till vår resa. - Håll i hatten nu! Annelie stod i köket igår och lagade mat! Jag som aaaldrig lagar mat. Baka är ok, men laga mat är segt... Så igår blev det 3 rätters middag, med mousserande till för- och varmrätt samt en flaska Bollinger (jaaa, min favvo-skumpa *L*) till efterrätten.

Alla Hjärtans Dag - meny 2009

Förrätt: Rostbiffstoast med mimosaröra
Varmrätt: Fläskfilé med potatiskroketter och tsatsiki
Efterrätt: Hallonsorbet, Chokladfudgeglass och 85% choklad

Namnam!

Nystart

Jag är här igen, något mer stabil på marken, en aning rakare i ryggen och med fler erfarenheter i ryggsäcken. Raderade alla mina tidigare inlägg med ambition på att starta igång något nytt.

Vilken fantastisk grej att ha möjligheten att kunna välja att bara radera bort och börja på nytt! Det är en gåva jag borde tänka på och uppskatta oftare. -Även om det inte alltid står mellan ett bra och ett mindre bra alternativ, så har jag ändå möjligheten att göra ett val, att påverka min situation.

Jag tänker på det ofta - varje dag!
Jag jobbar med att varje barn på jobbet ska få göra sina fria val. Jag har arbetat på stundentkåren tidigare för att få majoriteten av studenternas åsikter hörda. Alla har inte lyckan att få sin röst hörd, eller sina val accepterade och respekterade. Det olyckliga är att inte alla människor ser det som en självklarhet att det ska vara så.

Jag är en av dessa människor, personer, en individ, som älskar och uppskattar filmer som öppnar för tankar och diskussioner om livet på olika sätt. Den senaste biofilmen jag såg var Valkyria, som handlar om Andra världskriget. En grupp generaler och politiker bestämmer sig för att sätta stopp för Führern och därigenom rädda det heliga moderlandet. Allt kan ju givetvis ses ur olika perspektiv, men ur mina ögon ser jag det som en grupp som enskilt gör val om sina och sina medmänniskors framtid, med mycket noggranna funderingar på konsekvenser.

Nu när jag är sjuk och ligger hemma, har jag låtit dvd'n rulla vid sängkanten.
Började med "City of Angels" eller Änglarnas Stad. Tänker inte skriva något om den utan tycker att filmen ska upplevas och få säga sitt. - Mitt val att tala om att filmen är sevärd - Ditt val att bestämma om du också vill se den :)

Nu är det dags att bädda ner sig igen, denna gång med en annan film som jag är frälst i, "Mamma Mia"! Värsta lyckopillret för en trött och uttråkad kropp :)