Facebookanhängare som jag är, hamnar jag lätt i nya "grupper" som vill på ett eller annat sätt protestera mot saker vi tycker mindre bra om eller även trycka för något vi anser vara bra. En grupp jag är medlem i är "Skicka fler barn till kollo".
Kollo har funnits i över hundra år i Sverige. Förr fokuserades det framförallt på barn från storstaden som behövde komma ut på landsbygden och få uppleva den friska luften, naturen och träffa nya vänner.. Verksamheten gick då under begreppet barnkolonier. Trots att det gått över hundra år sedan koloniverksamheten började är syftet i stort sett det samma. Att ge storstadsbarn en naturupplevelse och möjlighet att knyta nya vänskapsband i en trivsam, trygg och avstressad miljö.
När jag var 7 år åkte jag för första gången på kollo. Jag åkte till Ivarsudde, ett kollo på Vätö en bit utanför Norrtälje. Det som var extra spännande för mig var att jag skulle få åka till samma ställe som min morfar en gång var på som barn. Han hade berättat historier om hur det var när han var barn, att han bland annat var med och byggde ett av timmerhusen som finns i området. Nu var det min tur att åka dit och skaffa egna minnen. Jag var totalt på kollo i säkert 5-6 år som barn, 1 år som "mikroledare" och ett år som miniledare. Mina minnen från kollo har tyvärr tynat bort en del, men vissa saker, händelser och personer kommer jag aldrig att glömma!
På kollo fick jag en möjlighet att växa som individ, jag fick prova saker jag aldrig skulle fått chansen till annars. Jag fick komma till en miljö som än idag är en idyll i min värld. Med kompetent personal, nya vänner och gamla historier skapas det en speciell gruppkänsla som ofta får alla att längta till "nästa sommar" redan när man klivit av bussen och är hemma igen. Under en kolloperiod, som kan variera allt mellan ett par dagar till ett par veckor, får varje barn uppleva minnen för livet. Mina minnen bestod av badrace i kallt vatten varvat med skön vedeldad bastu, hajker till öar med övernattning i tält eller under bar himmel och med detta den klassiska hajkbananen eller pinnbrödet. Minns även spöknätterna, turerna till Vraket och Länsman och disco ute under månskenet och också stunderna på "Dödens bänk", historierna om Ivar Kempe, alla dessa roliga lekar, storstädningarna samt lördagens specialare - godisköpet. En kollokänsla är svår att beskriva, den måste upplevas!
I facebookgruppen jag tidigare nämnde, diskuteras det om att det åter igen är färre sökande till kollo, vilket skär ett litet sår i mitt hjärta. Kan tycka att det är dyrt att skicka barn på kollo, men med erfaranheten av att veta vad barnen får ut av sin tid, tycker jag det är värt varenda krona!! Jag själv skulle önska att alla barn fick uppleva åtminstone en kort period på kollo.
Fler barn till kollo!