Ja nu är det jag igen.. :)
Har varit på fackkurs, har haft spännande diskussion med en vän till mig, Rickard Sallermo och nu även (såklart) landat i en ny faceboook-grupp som "tycker att lärare är värda en högre lön".
Precis som jag, har Rickard pluggat på Lärarhögskolan (det var så vi möttes - via studentkåren). Till och från har vi hållt kontakten och diskuterat livets alla ting och skeden. Nu senast angående om just lärarnas löner.
Jag vet någonstans att Rickard håller med mig, men eftersom han vet att jag älskar att diskutera och lätt blir uppjagad i diskussioner som jag har något att tycka till om, trycker han gärna på den där knappen som får mig att dra igång. Att prata om situationer utifrån förskola, skola och äldreomsorg kan få mig att både lyssna och ivrigt prata i evigheter.
Den knapp Rickard idag tryckte på handlade om att människor inte ser framtiden (barnen är vår framtid) utan vill ha något att jämföra med ur deras vardagliga liv och dess situationer. Varför skulle människor vilja satsa sina pengar på något som högre lärarlöner?
Ivrig som jag är började jag ju genast prata om att barnen är vår framtid *jadajadajada*, men började i stället sedan grotta in mig i godsakerna.
Jag anser att allt handlar om att få en högre status på läraryrket (förkollärare, fritidspedagoger, lärare i skolan). Hur kan man annars anse att skolan i sig är viktig om resultaten inte blir goda och kvalitetsfulla?!
Om vi skulle satsa på att höja lärarlönerna (så att utbildade faktiskt tjänar lite extra på att vara utbildad efter att ha betalat av sina studieskulder varje månad), så skulle nog fler välja läraryrket. Skulle stat och kommun satsa på bättre arbetsvillkor för både barnen och lärare så har vi kommit på en mycket bra väg!
Jag blir besviken på hur mitt arbete som förskollärare bedöms. Mitt arbete ÄR viktigt!
Ändå får jag ut samma lön efter skatt och inbetalningar till CSN, som en barnskötare eller helt outbildad lärarvikarie.
Jag skulle inte vilja ha mina blivande barn i en förskola eller skola där man stoppat in en "lärare" utan behörighet (ex. en varslad anställd från en fabrik) bara för att det inte finns tillräckligt med utbildade. Jag vill inte jobba med en okunnig vikarie som aldrig tidigare varit i barngrupp bara för att det inte finns tillräckligt med utbildade förskollärare/lärare. Ändå ser verkligheten ut så.
Som förskollärare kan allt jag gör i mitt yrke påverka var och enskild individ till deras val inför framtiden, både barn och föräldrar. Jag jobbar och är med barnen mer än vad föräldrarna är under barnens vakna tid.
Om jag pressar en pensel i barnets hand fast han eller hon vägrar, kan jag skapa en situation som gör att barnet aldrig vill röra en penna mer i sitt liv - dramatiskt, men så är det.
Om jag uppmuntrar ett barn som gör något bra, lyckas med något för första gången eller som utvecklar något gott, kan uppmuntran ge positiva reaktioner som gör att barnets självkänsla stärks och som även kan lyfta barnet i andra situationer.
Om jag (hån)skrattar åt ett barn som gör eller säger något, så kan jag sätta barnet i en situation som kan ge totalt negativa konsekvenser. - Att förstå att jag som lärare främjar eller hämmar barnets lärande och kunnande vid varje minut av vår tid tillsammans, är det nog inte många som funderar över, men chansen är troligtvis större att jag tänker på det om jag är utbildad och läst pedagogik. Är inte sådant värt att betala för?
Inlägg
